[Billigt garn mm]
** 13 februari 2006 **

Snåltips och knåp var 14:e dag (snart, så,
med terapeuternas hjälp!), för dig som
är galen i garn  

Börja/sluta prenumerera? Gå till
http://pannan.tripod.com/prenumerera.html

Red: anna.lundevall(at)glocalnet.net

Denna gång...

==> Psykologen psäger: "Vad du behöver just nu
är ett garn-projekt"

==> Testa dig själv! Virkar du regular eller
goofy?


==> Sticka en Tant Rasta, mössan som inte vill
din frilla illa

==> På sytt sätt: Så här får du väskan
att palla rycket

==> Restgarnsidéer: Bort med fingrarna från
mina vantar!

==> Herrtröjan vare lovad (och mätt)

==> Upprepning i den hårda skolan, lektion 3:
Skakad, inte störd

==> Nästa gång: Min hood, den har sex kanter


Psykologen psäger: "Vad du behöver just nu
är ett garn-projekt"

Det var länge sedan sist, goa garnvän.

Så länge sedan, att om jag fått ett nystan för
varje gång jag gått i terapi efter senaste
utskicket, ja, då hade det blivit så mycket garn
att det fyllde fyra canvastäckta hyllmeter från
Granit.

Och räckt till en raffig raglantopp, en rosa
barntröja, en dreadlock-fånghuva, en fjärdedels
pläd i svartvitt, en vinröd vårklänning och 27
grå sexkanter och två fullständigt misslyckade
Carmen-kragade tröjor och en mohairknyttopp med
ärmar.

Jag överdriver.

Garnet till dreadlock-huvan hade jag redan uppe
på vinden.

Men jo, jag belönar mig själv med ett nytt garn
för varje terapitimme. Inte "nytt" som i ordinarie
pris. Nä, jösses, så illa är det inte ställt. Utan
rea på Garntjänst, rea på Ljungqvists, ständig
utförsäljning på Myrorna ...

Bara den här veckan och förra gjorde jag mig
förtjänt av -- banne mig! -- fem och ett halvt
nystan för snörvlande och bölande hos psyko-
terapeuten, psykologen och arbetspsykologen.

Nästa vecka blir det ytterligare två.

Hur låter det? Som att jag befinner mig i ett ...
muzakfyllt väntrum till det riktiga livet?

Bah! Inte då. Det här är inte en mardröm, det är
inte en ryslig film, det är inte en sorgsen,
sorgsen låt.

Livet *är* ett muzakfyllt väntrum, och därför
perfekt att sticka och virka i tills det svänger.

Jag har till och med stickat under terapi-
samtalen. På riktigt.

Hellre höjda terapeutögonbryn och legitimerade
sneda leenden än att känna sig som en pöl med
piss och få en panikattack och gömma sig i
raglantoppen som är på tok för raffig för att
kunna dra över huvudet.

Varför satte jag snörning under hyllan?

Men eftersom ärmarna bara är halvlånga kan
jag kompensera med att gnaga ned naglarna
till armbågen.

Raffig raglan

Jag är i alla fall fin när jag lider pin.

Hur som helst, den här veckan -- när jag pluttade
iväg de sista maskorna på fånghuvan, mer om den
senare -- värpte arbetspsykologen en alldeles
strålande idé för att försöka råda bot på
ångestattackerna. Folkskyggheten. De diffusa
smärtorna. Kontorsklaustrofobin. Och vad jag nu
antas ha för små och riktigt förbannade tomtar på
loftet.

(Jag känner mig som Marvin, den paranoida
androiden i Liftarens guide till galaxen, och
vill du sticka en egen depp-robot, titta här:
http://www.geocities.com/lilipution1013/index2.html
)

Arbetspsykologen sa så här:

Eftersom du (lilla moi) fungerar såväl kognitivt
som motoriskt när du (fortfarande undertecknad
garngalning) stickar och virkar, borde vi (jag
och mina loft-tomtar) försöka att "färga världen
god igen" genom att fundera på ett
rehabiliteringsprojekt som har med garn att göra.

Jag svär!

Det är muzak för öronen, och jag vet vad du tänker:

"Kan din arbetspsykolog skriva ett intyg till
alla garngalningar?"

... och ...

"Hade hon föreslagit samma sak om du sagt att det
enda som gjorde dig lugn var att sniffa lim?"

Tyvärr vill hon att jag ska uppfinna projektet
själv, och det är ingen bra idé.

Det är sju halvtaskiga idéer.

Hittills har jag klämt fram ...

... att virka 55 grå polygoner till "min hood,
den har sex kanter" (mer om den i nästa utskick),
vilket går bort eftersom det är något jag skulle
ha gjort i alla fall ...

... att skriva något, vad som helst, går
definitionsmässigt bort, eftersom det påminner
alldeles för mycket om de arbetsuppgifter
som gjorde mig sönderströsslad ...

... att arrangera ett BYOB & BOY-party för de
lite större ungarna på ön, alltså "Bring Your Own
Beer & Ball Of Yarn". Vilket går bort, eftersom
det inte är moraliskt riktigt att propagera för
ett missbruk i festliga sammanhang. Särskilt inte
nu när ungdomarna har det taskigt ekonomiskt
ställt och garn är så mycket dyrare än öl ...

... att göra en konstinstallation med återvunnet
garn, som också går bort, eftersom min dotter, 5
år, redan har genomfört idén ...

dottern och garnet

... att bota folkskyggheten med att agera gatu-
masktant, alltså sitta i Gula gången vid T-
Centralen i Stockholm och virka en hatt som
publiken kan lägga pengarna i. Det går bort,
eftersom väktarna redan är plikttroget ogina mot
fiolspelare ...

... att arrangera garn-bio, som precis som
barnvagns-bio har upplysta biosalonger så att det
går att sticka och virka även med mörkt garn och
ändå lyckas rädda tappade maskor. Det går bort
eftersom Kalle och chokladfabriken redan passerat
duken och släppts på dvd ...

... att bota kontorsklaustrofobin genom sälja in
idén "maskmeditation" som friskvård till några
riktiga bizniz-nästen, som vill ha något
avdragsgillt att varva med företagsyogan och
nackmassagen.

Det går fetbort, eftersom det är för politiskt
korrekt att uppmuntra arbetsgivare till lite
lull-lull istället för genomgripande
arbetsmiljöförändringar. Låt alla möten vara
Stich n' bitch-möten! Låt alla medarbetare
powerpointa med ett par 7-millimeters
jumperstickor! Teambuilda runt ett kilo en-trådig
ull!

... att lära ut sticksvenska till äldre
flyktingar, män som kvinnor.

Jo, jag vet, det blir åtta idéer. Men den sista är
inte alls dålig. Tvärtom, tänk så många klatschiga
tekniker *de* skulle kunna demonstrera medan du
försöker uttala "öhpt".

Har du någon halvtaskig eller rent usel idé för
vad "ett projekt med garn" i rehabiliteringssyfte
kan bli? (Nej, att delta i Knit Olympics är för
sportsligt, http://www.swedenknits.blogspot.com/)

Själv ska jag på psykologens (som alltså inte är
samma person som arbetspsykologen) order släppa
taget kring virknålen, drämma näven i bordet och
kräva lite tydligare riktlinjer.

Mejla ditt förslag till min alldeles nytömda
mejllåda (tack för den, Glocalnet och Bredbands-
bolaget) på anna.lundevall [at] glocalnet.net
senast den 22 februari. Då kan du vinna ett
rackarns häfte med fullt genomförbara och damiga
projekt.

Just det, damiga. Och bara lite, lite dammiga.
Det är häftet Bernat Book 121, späckad med rara
dräkter, klänningar, och givetvis, den mysiga
capen på omslaget, i tunt, tunt garn.

Den ljuvliga toppen med stavpärlor är i synnerhet
ett rehab-projekt för kvinnor -- eller kanske ännu
hellre män -- som har svårt att hävda sig.

Bernat-häfte

Årtal? Sent 60-tal, förmodligen.

Och du, jag har en bunt vinnargarn som ligger
inslagna och luktar jobb på vinden -- om du har
vunnit ett garnpris och inte fått det än, kan du
inte mejla mig din adress på nytt?


Testa dig själv! Virkar du regular eller
goofy?

"Men hur virkar du egentligen?!"

Skam! Skam!

Fräcka snowboardåkare krävdes för att jag skulle
bli av med min sociala ängslan.

Den del som gäller min virkstil. Endast. Resten
av verkligheten är fortfarande gastkramande.

Fram till i julas och skiduthyrningen i "vackra,
vilda" Vålådalen plågades jag av min
virkning, och smusslade och rodnade istället för
att vackert vräka upp den inför publik.

Inte för *vad* jag virkade -- nä, det visar jag
villigt upp, på samma sätt som en del
demonstrerar: "Har du sett vilken konstig böld
jag i armhålan?"

Men hu för "hur"-et.

"Men hur virkar du egentligen?!"

Det började som en vanlig skräckfilm, med ystra
tonåringar och en gamling som väste ur sig
varningar. Som ungdomarna gav blanka tusan i och
därför hamnade i en blodig smet de inte kunde ta
sig ur.

De andra hormonstinna ynglen förberedde sig för
en lättklädd sommar med kortbyxor, tajta toppar
och påsar för sexpackarna med langaröl.

Jag kaxade som vanligt till mig i överkant och
satsade på en virkad kudde med en 2 1/2 mm-
virknål ur eget förråd.

Och medan Robban stack sig blodig på nålen när
han försökte få in en snodd i dragskon på sina
leopardshorts, tystnade plötsligt syslöjdssalen.

Det var mer än tyst. Det var ett vakuum av
stillhet. En tystnad som röt och vrålade i
öronen.

Syslöjdsfröken hade fått syn på något hon
ogillade, och medan vi sträckte på våra pubertala
nackar för att se vem det var som stod näst på
tur för en verbal avhyvling, himlade hon med
ögonen och sa, mest till taket:

"Men hur virkar du egentligen?!"

Det var bara en person som virkade i salen, och
mina klasskompisar tittade snabbt åt ett annat
håll.

"Hur menar du?", kraxade jag, som då ändå virkat
i 10 år och tyckte att jag svängde nålen med
schvung.

"Du håller virknålen helt fel. Så där får du
ingenting gjort!"

"Men, men ..." pep jag, som var halvfärdig på
mindre tid än det tog Robban att sprätta loss
halva handflatan från byxbenen.

Syslöjdsfröken demonstrerade hur virknålen skulle
hållas, "på riktigt".

Jag kämpade. Slet. Stack och skar och sonderade
med nålen på det "riktiga" viset. Det kändes som
att trä en synål med traktörpannor på händerna.

Min farsa fick stryk i plugget för att lära sig
att skriva med "riktig" hand, alltså den högra
istället för den vänstra, och även om det här
inte var riktigt lika illa kändes det så.

Skam! Skam!

Nu, 20 år senare, virkar jag hyggligt bra på båda
vis. Men fram till i julas bytte jag alltid
nålfattning om någon kastade ett öga på min
virkstil.

Sedan blev det jul och fjällsemester 2005. Jag
gick upp till skiduthyrningen och de båda
säsongsarbetande brorsorna som skulle hjälpa
sonen, 10 år, med bindningarna på hans julklapps-
snowboard (en bräda på rea kostar lika mycket som
28 begagnade blivande-garn-tröjor!).

Snowboardare kan det där med virkning. Deras
luvor knäcker stenhårt.

Och så kan de det där med stil.

"Åker han regular eller goofy?" frågade en av
bröderna.

"Hur menar du?" kraxade jag.

"Vänster eller höger fot fram? Är det vänster,
åker han som de flesta -- regular -- är det höger
åker han goofy."

Är det inte underbart?!

Jag virkar inte alls konstigt, utan som sonen
åker. Goofy!

Alltså: Jag håller inte virknålen som de flesta
(och syslöjdsfröken) gör, som en penna, utan som
bara ett fåtal -- och mina ursprungliga
virklärare -- gör.

Ja, jag skäms inte längre för att säga det: Jag
håller i virknålen som en kniv.

Nu när jag har ett bättre namn för stilen virkar
jag gärna inför publik. Gula gången i T-Centralen
nästa! Här kommer gatu-masktanten!

Hur virkar du?


Sticka en Tant Rasta, mössan som inte vill
din frilla illa

Fördelen med att gå till inte bara en utan en hel
trippel terapeuter är att ditt huvud fylls med så
mycket fluff att en vanlig liten pillerburkshatt
inte längre duger för att värma de små grå ... och
riktigt förbannade tomtarna på loftet.

Fram med kakburken! Papperskorgen! Badtunnan!

stickbeskrivning mössa

Min senast mössmodell är egentligen inte alls
inspirerad av psykbykarna ... Eller jo,
förresten, eftersom jag var ute efter något som
gick att dra ner ordentligt över ansiktet när
raglanraffet inte gick att dra upp.

Men mest tänkte jag på de kuliga coolingarna som
har dreads och extensions i fantasirika former
och färger.

(Påminner inte hårförlängningar lite om sådan
där fin regnbågsmerino-ull, sådan du kan filta
eller sticka med på 25 millimeters stickor?)

Rasta-personer har alltid härligt, oblygt
gigantiska kepor över sina reggaeflätor, så
übermäktiga baskrar att de kan fånga in
flera års samlade, tovade dreadlocks plus en
kull labradorvalpar.

En sådan mössa gillar jag -- och min frilla,
trots att det bara är ett rufs. Eller just därför
att frisyren är ett rufs. Håret ser likadant ut när
jag tagit av mig huvan, inte alls mössplatt utan
svart galet och böljande som sju nyfödda labradorer.

Min har två i-snodds-dreads (mössan, inte
frillan) i en sedesam liten knorv, och heter
följaktligen "Tant Rasta".

Stickbeskrivning mössa

Att sticka en kakburksmonstermössa är buslätt. Du
gör bara en pillerburkshatt, fast större.

Hahaha! Den var bra! "Du gör bara en piller ..."

Okej, allvarligt nu, flickor och pojkar och andra
huvudägare.

För att sticka en större eller mindre
pillerburkshatt-mössa  behöver du följande
doningar:

* Ett eller två eller ännu fler sorters lämpligt
garn. Något mössigt. Typ ull, om du inte är
allergisk. Typ akryl, om du gillar känslan av att
ha en svettig plastpåse på huvudet. Typ bomull,
om du tvivlar på biltullarnas verkan på
växthuseffekten.

Jag valde djuprosa ull/alpacka/akryl/nylon, som
kommer från en slaktad Lindex-barntröja, och
svart ull/nylon som sprättats loss från en
Benetton-långkofta. (Om du är sugen på det
djuprosa garnet hittar du nystanen som blev över
Tradera nu, på http://snipurl.com/billigt_garn.
Och ja, de ingick tidigare i dotterns skulptur.)

* Stickor som

  1. Passar till garnet.

  2. Passar till mösstickning.

Det vill säga strumpstickor eller rundstickor.
Japp, denna mössa stickas runt, runt, och av
anledningar som alldeles strax ska avslöjas
är det en särskilt bra idé att använda två
rundstickor av samma grovlek.

* Ett huvud som du ofta har tillgång till. Tänk
på det, om du väljer att sticka åt någon annan.

Ålrajt, nu får alla huvudpersoner samla sig kring
Tant Rasta, för nu ska Tant förklara hur själva
stickningen går till.

1. Du gör inget masktäthetsprov.

Jo, garn, ni hörde rätt: Det behövs inget
masktäthetsprov.

Tant Rasta-mössan stickas uppifrån och ned, och
den blir så stor som du vill ändå. Du behöver
inte räkna, bara mäta och prova eftersom.

2. Eller förresten, räkna lite. Du behöver till
en början 8 maskor. Du kan lägga upp 8 på rot,
eller först sticka en i-snodd om 4 maskor och
sedan öka till det dubbla, eller sticka två i-
snoddar och låta dem samsas, eller...

Måste Tant Rasta tala om allt för dig? Skapa,
garn, skapa!

Du behöver alltså 8 maskor som du sluter samman
till en ring för att börja sticka rundvarv med
valfria redskap.

3. För att få en lagom pannkaka, själva
burklocket, stickar du vartannat varv utan
ökningar, och vartannat varv med 8 ökningar. Fäst
en markör (en garnslamsa duger fint) vid varvets
början för att inte bängla bort dig för mycket.

4. För att få en snurr, precis som Tant Rasta har
i håret, ser du till att ökningarna hamnar ett
snäpp åt sidan på ökningsvarven.

Alltså, första ökningsvarvet: * 1 m, öka 1 m*,
upprepa *-* varvet ut = 16 m på stickorna.

Andra ökningsvarvet: * 2 m, öka 1 m*, upprepa *-*
varvet ut = 24 m på stickorna.

Tredje ökningsvarvet: * 3 m, öka 1 m* upprepa *-*
varvet ut = 32 m på stickorna.

Och så vidare.

---------------- Tips! Tips! Tips! --------------

Om du vill ha en strutigare mössa kirrar du på
ett kick en toppluva på samma uppifrån-och-ned-
vis genom att istället öka 7 maskor på varje
ökningsvarv.

Eller 6 maskor, för ännu toppigare. 4 maskor
per ökningsvarv, precis ovanför varandra,
för en sådan där klassisk, kantig toppluva
som gör sig bäst med tofs. (På luvan, inte
frillan.)

Och vill du ha en längre strut på luvan sprider
du öknings-gracerna över fler varv istället för
vartannat.

Om det låter lite väl enkelt beror det på att
det är det.

Det bästa är att eftersom du börjar uppifrån
hinner du inte sticka många maskor innan du
upptäcker om struten slokar snett -- repa då bara
bara upp och börja om från början.
-------------------------------------------------

5. Och så vidare tills den runda plätten är
tillräckligt stor för att vara en pillerburk (då
ska plätten vara en aning mindre än omkretsen på
ditt valda huvud) eller en kakburk (då ska
plätten vara något större än omkretsen på din
huvudsak).

Mät genom att spänna ut plätten -- det är därför
det är en strålande idé att använda två
rundstickor, även om en skulle duga -- och
kontrollera med måttband att den stämmer överens
med huvudpersonens skallomkrets.

Och ey, mannen, om du funderat på lite skol-
matte med pi och radie och sådant däringa
är det toppen -- men tänk på att det stickade
till skillnad från uppgifterna i matteboken
är töjigt på bredden, och att din huvudbyggnad
inte är helt klotrund, även om det kan
kännas så dagen efter en blöt fest.

Måttband, utspänd stickning och hårda pröv-
ningar fungerar här bättre än matematik
(sa flickan som tentade av 3 års naturvetar-
matte redan i första ring).

Mät mössan

En kakburkshatt går att kolla genom att lägga den
direkt på frisyren. Täcker den mer än en imaginär
flint där det bara finns buskage kring öronen är
det fint. Och har du mätt tokigt, skyll inte på
Tant Rasta utan repa bara upp.

6. När ditt burklock är lagom stort är det dags
att rikta blickarna nedåt. Men först: en liten
kant. Om du tänker hattigt snarare än mössigt.

En liten kant är snajdigt och ger burken mer
hattfason. Du kan till exempel sticka ett avigt
varv. Eller två. Eller göra en vikkant genom att
sticka en sex, sju varv, utan ökningar, plocka
upp ett varv på en hjälpsticka sex, sju varv
längre ned och sticka ihop hjälpsticksvarvet
med ...

Måste Tant Rasta tala om allt för dig? Skapa,
garn, skapa!

7. Kräma på utan ökningar, med mönster eller
struktur eller utan. Något som är lagom spännande
och trivsamt att pyssla med.

8. När du tror att mössan är lagom för dina
tankar provar du den -- ytterligare en anledning
till att två rundstickor är en strålande idé, då
kan du lätt prova en mössa i vilken storlek som
helst, utan att behöva använda hjälptråd -- och
ser efter. Sticka vidare -- eller repa upp --
tills mössan är tillräckligt långt över eller
ifrån öronen.

9. Sticka resår eller gör en vikkant. En picot-
kant med hålvarv om du är lagd åt det hållet,
ett avigt varv om du är lagd åt andra, ingen
alls om du vill ha en slätstickad rullkant.

Vill du göra något vikt fortsätter du att snubbla
över orden som följer, annars behöver du bara
fästa trådarna och belöna din flit med en
chokladbit.

10. Såväl pillerburkshattar som kakburksmössor
tjänar på att ha dubbla väggar. Byt till en
storlek mindre stickor och sticka på utan vare
sig ökningar eller minskningar eller andra
knasigheter, tills du har ett slätt parti som är
lika långt som den ursprungliga burkväggen.

11. Maska helst inte av, utan vik vid din vikkant
och fäst maskorna på avigsidan/hattmössans insida
precis vid burklockskanten, med maskstygn (om
du vill visa insidan), eller kaststygn (om du vill
låta bli). Eller maska av och fäst hur sjutton du
vill. Skapa, garn, skapa!

Om du har valt att göra en voluminös modell som
ligger löst och slappt kring frillan är det här
ett alldeles utmärkt tillfälle att pilla in en
resår (alltså ett sådant där band du köper i
sybehörsaffären, inte en 2 am, 2 rm-grejsning) i
själva vecket, och fäst den med lite flyhänta
stygn eller rappa, virkade fastmaskor.

Har du ett hål i toppen av hattmössan snörper
du ihop den och fäster tråden. Eller syr över
något läckert, som en garnboll, en tofs, en
Gammelsmurf.

Forma hattmössan i fuktigt tillstånd, antingen
genom att dra ned den över fejan och gå ut i
snöslasket eller genom att lirka den tvättade
luvan över lämplig labradorkull eller en
kakburk.

Färdigt!

Tant Rasta är såå stolt!

Mössan över huvudet
 

Och om du föredrar färdiga recept framför
långa spiralen av okoncentrerade berättelser
som broderas ut, hittar du finfina och
fräcka mössor i boken "Stickat från topp till
tå", som just nu finns ute på Tradera, på
snabblänken http://snipurl.com/billigt_garn.


På sytt sätt: Så här får du väskan
att palla rycket

Tvärtemot vad vi vuxna säger till kidsen finns
det både dåliga kläder OCH dåliga väder.

Och på samma sätt finns det dåliga väskvirkningar
och dåliga stickväskor.

Jag menar, det går inte att enbart virka
mormorsrutor för att din tajta laptop-ryggsäck
inte rymmer större excesser.

Och det går inte att släpa runt med plånboken
och mobilen i en Åhlénskasse modell "passar
en hurts" bara för att ditt spetsstickade
överkast är det enda du har lust att pyssla
med på bussen. Och är du som jag tar du
hellre med dig överkastkassen och glömmer
nycklarna hemma.

Nåja, när du är utelåst får du många, långa
möjligheter att sticka färdigt.

Det finns ett smart sätt att anpassa
matsäcken efter pysselhungern, att byta
väska fram och tillbaka, och ändå ha full-
ständig koll på de små prylar du absolut
behöver ... måttband, säkerhetsnålar och sprätt-
kniv ... och de mojänger som konventionen
kräver ... kreditkort, telefon och hemnycklar.

Lösningen heter "Purseket" när designern
Nancy Jane Carson gör dem.

www.juliemorgenstern.com/Products_Web_PURSEKET.php


Och när du gör en själv kan du kalla den
vad du vill. "Mitt goda väsk-samvete", kanske.
Eller "väsk-organiseraren" eller "väske-blask".

Prylen är alltså en lång ficka för alla
nödvändiga mojänger du har i väskan, sådana
där du brukar rota runt efter under
Mohair Lyx-nystanen.

"Väske-blasken" kan färdigpackas och böjas, så att
du lätt kan flytta den mellan jätte-stickväskan
och den mindre mormorsrute-börsen, och alltid
vara redo med hemnycklarna oavsett vilket
pysselpendlarprojekt du har på gång.

Här ser du en läcker i lapptäcksteknik:
http://www.babylock.com/projects/

Hempysslargurun Martha Stewart har en
modell som knäpps fast kring en kasses
handtag (och lämnar gott om plats för en
överkaststickning):
http://www.marthastewart.com

Riktigt smart, med eller utan broderi,
är denna:
http://insideembroidery.com/content/PA030104.asp 

Som vanligt knäcker Craftster värre än en
snowboardåkares virkade luva:
http://www.craftster.org/forum/index.php?topic=3988

Vill du sticka en praktisk väska att lägga
både garn och väskeblask i? Prova Il Cestino
från The Garter Belt:
http://www.thegarterbelt.com/ww_ilcestino.html


Restgarnsidéer: Bort med fingrarna från
mina vantar!

Det finns dåliga väder OCH dåliga kläder och
sedan finns det plagg som motstår modets
obevekliga darwinism för att de är in i bängen
praktiska.

Pärlpulsvärmare, någon? Nåja, just det är snarare
något som med lagom jämna mellanrum utrotas
från medvetandet och ändå lyckas kämpa sig
tillbaka in i modeevolutionen.

Vristvärmare, handledsmuddar, halvvantar, torg-
vantar -- alla de där fingerlösa handpåläggar-
plaggen är så underbara, eftersom de täcker området
mellan storvanten och jackmudden, som alltid
glipar och blir måltavla för snö.

Du kan ha dem långt efter snön smält bort, och
vill du gå och sticka -- eller gnaga på naglarna
ned till roten -- i vintervädret är de ett
måste. Inomhus likaså, när lederna knirkar.

--------------- Tips! Tips! Tips! ----------------

Med risk för att låta väldigt, väldigt vuxen:
Hur varma är dina händer?

Om din virkning eller stickning eller något annat
handarbete tycks tjorva och böka sig kan det mycket
väl bero på att dina händer är för kalla. Och
stela.

Jag svär! Det var i alla fall något nyttigt jag
lärde mig i plugget -- och inte från syslöjdsfröken,
utan från min maskinskrivningslärare.

Värm upp dina händer innan du sätter igång, med
lite handgymnastik -- och använd ett par vrist-
värmare eller halvvantar medan du håller på.
Åtminstone om det är kallt inne hos dig.

Med uppvärmning går allting lättare, och det är
mindre risk för värk.

Jo, jag vet, sååå vuxet. Och ändå sant.
--------------------------------------------------

Och bäst av allt: Det går knappt åt något garn
alls!

Haha! Haha-ha! Förutom att du kan flistugga
dig igenom restgarnskorgen kan du lugnt kosta
på dig ett nystan ren alpacka, eller flera
nystan Qualitas självrandiga strumpgarn.

----------- Shoppingtips! Shoppingtips! ----------

Agneta från Agnetas vävbod tipsar om sin egen
shoppingsida. Där hittar du bland annat just
självrandig Qualitas för 24 spänn nystanet.
http://www.agnetasvavbod.se/
--------------------------------------------------

Kicki har en schyst modell från svärmor, en
sådan som är rätstickad på längden:

     "Här är ytterligare en variant av muddar.
      Jag tycker dom ser ut som rånarluvor för
      händerna.

      Lägg upp 50 maskor, sticka 56 varv räta
      maskor. Sticka 10 maskor, maska av 9 maskor
      och fortsätt sticka varvet ut. När du vänt
      och kommer tillbaka lägger du upp 9 maskor
      och fortätter sticka 12 varv till. Sy ihop.
      Om jag lyckats lista ut hur svärmor gjort...

      Det värmer i alla fall mina förslitna tumleder."

Hålet där du maskar av och sedan lägger upp är
alltså hålet för tummen.

En riktigt goth-artad handleds- och vristvärmare
är den amerikanska, patentstickade, med spetsvolanger.
(Gå till texten "November, 1855, Warm Undersleeve",
och klicka på de högupplösta bilderna. Beredd dig
på daterad stickengelska.
)
http://www.uvm.edu/~hag/godey/fashion/work.html

Korta och långa muddar, med och utan hand, använde
soldaterna under första världskriget. Snyggt än
idag, om du kan läsa amerikanska beskrivningar:
http://www.hjsstudio.com/redscarf.html

Den virkade vristvärmaren med dödskalle är mer
snygg än praktisk (och du kan använda dödskallen
som dekoration på annat):
http://crochet.about.com/library/weekly/aa102205.htm

Lucia Liljegrens stickade handledsmuddar är
så enkla att även nybörjaren klarar av dem
-- och hon har strålande förslag på hur de
kan användas i undervisningssyfte:
http://www.thedietdiary.com/blog/index.php?p=113

Om du även pysslar med dig själv för ofta sägs det
att du får håriga handflator. Det döljer du lätt med
halvvantar i pälsgarn:
http://www.smallknits.com/willi%20wristwarmers.htm

Ah, äntligen! Självrandigt garn! (Och jag som har
ett så härligt upprepat på tork!) Den här modellen
har också en halv tumme, bra för dig med mushand:
http://www.soxie.com/wristers.html

Ingen rädder för flätor här ... Har du inte vågat
dig på flätstickning förr är de här läckra
"irländska" sakerna din -- och händernas -- påse:
http://wineandneedles.blogspot.com/

Bonnie Marie Burns "Voodoo" är redan en modern
klassiker:
http://www.knitty.com/ISSUEwinter02/PATTvoodoo.html

Ytterligare en superlätt, slätstickad:
http://www.craftster.org/forum/index.php?topic=10620.0

De här halvvantarna gör du på stickmaskin -- inklusive
garnbollarna!
http://www.bond-america.com/bondbuzz/bond_buzz_17.html

En rock'n'roll-modell med valfri vantdel att vika
över när du fryser för mycket om fingrarna:
http://www.stitch-witch.net/rockgloves.html

Varför de här halvvantarna skulle vara svenska
kan jag inte begripa, men vackra är de ändå:
http://countrywool.tripod.com/freepatterns/swmitt.htm

Melissa McCurlys stickade torgvantar har en
rackarns smart fläta...
http://virtuallydesigned.com/

Knitting at Knoons modell är allt annat än diskreta
-- de har till och med fickor!
http://www.knittingatknoon.com/funkypatt.html

Sarah Bradberry har en mät-och-räkna-formel för
skräddarsydda, fingerlösa vantar:
scknitting.com/spring2005/mitts-to-fit.html

Spun Magazine har valt att ståta med ett
hålmönster på handryggen:
www.spunmag.com/article/050410handwarmers

Och för dig som vill ha pärlor på pulsen finns
exempelvis...
http://www.yarnmarket.com/

och Fuzzy Noodles rutor och stjärnor.

Och min absoluta favorit -- den rätstickade med
picotkant i lyxgarn, på svenska och på Garnstudio:
http://www.garnstudio.com/


Herrtröjan vare lovad (och mätt)

Nu vet du strax hur du enkelt höftar till en
vildsint läcker tröja till drömprinsen eller en
annan lämplig hanne.

Du kan virka den, sticka den, både sticka och
virka den eller göra ärmarna i fleece.

Skapa, garn, skapa!

Och den färdiga tröjan passar honom lika bra som
en sweatshirt från affären, även om du inte har
lust att flörta fram hans exakta kroppsmått.

Visst, har du möjlighet att faktiskt mäta mannen
i fråga blir det mycket roligare, särskilt om han
är näck eller en auktoritetsperson... "Varför
mäter du mitt lår när du ska sticka en tröja?"

Men då kan det hända att mottagaren får för sig
att du är öppen för så kallad konstruktiv kritik
under skaparprocessen: synpunkter på snitt,
skärning, färgval, ärmars placering, garns
relativa kliighet och sådana där trista detaljer
som får dig att svära på att aldrig mer göra
minsta muff till någon annan.

Låt dem ha önskemål i förväg och åsikter i
efterhand. Stoppa ulltussar i öronen om de
bjäbbar medan du håller på. Inget dödar
skaparglädjen så effektivt som "värdefull input".

Du skall inga smakdomare ha jämte dig själv.

Slut på predikan och tillbaka till herrtröjan,
som du skapar efter diagram och enkel matematik.

Du kan till exempel göra en Metall-Ica
(garnkostnad 30 kronor i storlek large, leve
återvunnet garn!)...

Stickbeskrivning tröja

Män är relativt okomplicerade varelser. Liksom
barn. De har betydligt färre bumpor och gropar i
kroppen än kvinnor, och därför passar enkla
basmodeller dem bra.

Är du kvinna åt det butchiga hållet klär sådana
här herrtröjor även dig (välj small för en medium,
medium för en large).

Modellen du ska sätta nålarna i nu är en
modifierad lådtröja -- den har inte helt
nedhasade axlar, utan axelsömmen (om du väljer
att ha någon) hamnar lite längre upp.

Linjerna i tröjan är helt raka, även i
halsringningen. Det blir inga komplicerade
uträkningar, bara jämnt fördelade ökningar
och minskningar. För att få ihop din alldeles
egen stick- eller virkbeskrivning använder du
alltså din masktäthetslapp, måttabellen och en
miniräknare, plus dina vilda idéer.

Om du inte har räknat ut en beskrivning tidigare
får du hålla dig till tåls till nästa utskick:
"Herrtröjans lager är räknade". Annars är det
bara att hugga in på diagrammet och måtten.

För att få rätt storlek till din hanne kollar du
bara i nacken på någon av hans T-shirts och ser
om han är en small, medium, large eller större.

Ja, jag sa inte att tröjan skulle passa perfekt,
utan *lika bra* som en sweatshirt från affären.
Allra bäst är att sno en tröja ur mottagarens
garderob och jämföra.

Måtten är halvt snodda från Ellos webbplats (jo,
då!), men jag har en liten brasklapp när det
gäller själva tröjlängden.

Den "normala" tröjlängden är en ganska kort
tröja, en sådan som slutar ungefär vid
jeanslinningen, om mannen i fråga bär jeansen
lagom hängslappt.

Jag -- och mina mottagarmän -- föredrar de tröjor
som är lite längre, så att mannen får pula upp
den lite när han kör ned handen i byxfickan för
ett parti fickpingis. Det är måttet "modern" --
eftersom den då slutar vid jeanslinningen på
killar som bär sina brallor hip-hop-stajl där
kallingarna syns.

Då måttar vi!

diagram herrtröja


herrstorlekar

mått i centimeter

S
M
L
XL
A (halva plaggets bröstvidd)
51,5
55,5
58
60,5
B (nackens bredd)
16,5
17,5
19
19,5
C (axellängd)
13,5
15,5
16
17
D (ärmhålsdjup)
3
3,5
3,5
3,5
E (plaggets längd, "normal")
60
63
65
66
E 2 (plaggets längd, modernare)
68
71
73
73
F (halsdjup)
10
10
10
11,5
G (ärmhålslängd minus halsdjup)
13
15,5
16
14,5
H (plaggets längd från ärmhålet, "normal")
31
30,5
32
33
H 2 (plaggets längd från ärmhålet, modernare)
39
38,5
40
40
I (midjemudd)
6
7
7
7
J (ärmlängd)
49
51
51
52
K (ärmlängd minus mudd)
44
45
45
46
L (ärmmudd)
5
6
6
6
M (halva ärmbredden)
23
25,5
26
26
N (halva muddbredd vid vrist)
11,5
12,5
13
13,5

Män har en tendens att vara väldigt, väldigt
stora -- ungefär så stora som de själva tycker
att de är -- när du stickar eller virkar till
dem.

Ska du återvinna garn för att göra en ny
herrtröja får du antingen slakta en monstruös
tröja, en långkofta eller en pläd. Eller
kombinera flera garnsorter: gör ränder eller
mönster, använd olika sorters garn till fram- och
bakstycke och ärmar ...

Du hittar lämpliga, billiga garn på Tradera,
också. Bland det utrens jag slumpar ut hittar du
alldeles lagom mängd brunmelerat bomullsgarn
(tyvärr i två färgbad), vitt akrylgarn som också
kan kombineras med svart ull/akryl eller det blå-
lila-melerade Freja Multi.

Den grå 2-trådiga shetlandsullen räcker bara
nästan till en hel herrtröja.

Är din mottagarman modig och fullständigt trygg i
sin könsidentitet -- tänk att få sticka en topp
med stavpärlor till Ola Salo i The Ark! -- kan
du prova de rosa garnen, ludna och glansiga
nystan eller det tunna, tunna mellanlila ull/
akrylgarnet.

Du hittar dem på http://snipurl.com/billigt_garn,
och bara fram till den 22 februari.



Upprepning i den hårda skolan, lektion 3:
Skakad, inte störd
 
Så, garnnördar, det är dags för ännu en lektion i
upprepningens hårda skola. Dagens tema är
uppsträckning och hur den skadar ditt garn för
livet.

Har du härvat och tvättat ditt återvunna garn?
Har du hängt upp det på tork med en liten, lätt
tyngd? Kanske en galge, en konservburk majs? Har
du nu så många härvor på tork att galgarna inte
räcker till?

Bra.

Jättebra.

Har du gullat tillräckligt med ditt slaktgarn
behöver du inte tynga ned det alls.

Vitsen med att sätta en galge i härvan är inte
att *sträcka ut* garnet, utan att ge det en
fingervisning, att "forma det i fuktigt
tillstånd" precis som stickade och virkade plagg.

Tynger du ned garnet för mycket förlorar det sin
elasticitet, sin stickstuds, sitt jävlaranamma.

Det kan också börja mucka med dig såpass att det
drar ihop sig fläckvis på ditt stick- och
virkprojekt när du väl är färdig.

Är det inte hemskt? Visst är det det, men så går
det när du ger garnet stryk.

Det är inte tyngden som får garnet att krulla av
sig till något pysselvänligt, utan fukten och
luften. Fukten fixar du i tvätten, luften finns
överallt på vår planet -- och särskilt om du
också skakar garnet.

Med ull- och ullblandningar räcker det ofta att
bara tvätta härvorna, ge dem en rejäl skakning
och sedan låta härvorna dropptorka under sin egen
tyngd på en tvättlina.

Eller badkarskanten, som jag brukar göra när
familjens sportfånar inte kräver att få använda
duschen. När de gör det springer jag upp med
härvor -- och galgar -- på vinden.

skakat garn

Hur skakar du då garnet? Ja, har du härvor fattar
du bara tag i din sköljda härva i ändarna och gör
"ormen" -- du vet, den där hopprepsgrejen. Skaka
med ena handen, härvan ringlar sig, luften piskas
in och vätan och det kvarvarande krullet flyger ut.

Och medan härvorna torkar mår de utmärkt av
extra fluffningar. På det viset minskar du också
risken för rostfläckar, tvättline- och galgveck
och ökar studsen och jävlaranammat hos dig själv:

"Jo, mamma vill hemskt gärna h j ä l p a   d i g
att torka upp filmjölken du spillde. Men *tyvärr*
måste jag gå upp på vinden och fluffa mitt garn."

Lindat garn blir också mycket fluffigare av
skakning. För att lyckas med det konststycket
behöver du rätt lindnings-kärl.

Jag använder superbilliga plastbackar med
nätväggar -- jag har ett tiotal som bara är till
för garnåtervinning, så att inte familjens
sportfånar snor dem till sina stinkande tubsockor
och pingpongbollar.

garn på plastbackar

Nätplastbackar gör det lätt att blöta lindat garn
-- bara att spola utifrån och in med duschen
eller under kranen -- och att sedan ruska in luft
i trådarna som om du vore en liten, förbannad,
helgalen tomte som försökte vaska guld.

Och du, investera inte i plastbackar med väggar
som lutar för mycket -- då glider garnet bara
av.

Okej. Då har du varit snäll mot ditt garn och
ruskat det lite ömt istället för att ge det
storstryk.

Beter det sig fortfarande illa? Är det
knasigt, lite krulligt och dant?

Det ordnar sig, det med, som du får se i nästa
lektion: "Vågar den, vågar du. Banne mig!"



>>  Dags att vika infodringen mot avigsidan
i vikkanten för denna gång. Nästa utskick,
som nu -- banne mig! -- ska komma nästnästa
torsdag, den 23 februari, hur knasigt det än
blir, avslöjar dels vad en "hood" är för något
märkligt, dels varför den har sex kanter.
Hoppas att du har gott om restgarn!

Detta nyhetsbrev är (c) 2006 Anna Lundevall,
och du får så gärna vidarebefordra det till
en pysselpolare. För fler gratis virk- och
stickbeskrivningar och spartips, se
http://pannan.tripod.com.

>> Och du: kom ihåg att bomba mig med dina
pysseltips och -länkar, va?


Tipsa en pysselpolare!



GOT CLUTTER?!? Clearing out clutter is the most important and powerful way to dramatically improve the feng shui of your home. Stephanie Roberts' "CLUTTER-FREE FOREVER!" Home Coaching Program provides all the insight, motivation, and step-by-step guidance you need in an in-depth ebook and 6 weekly lessons. To find out more, click here.