[Billigt garn mm]
** 6 oktober 2005 **

Snåltips och knåp var 14:e dag (snart, i alla fall!),
för dig som är galen i garn  

Börja/sluta prenumerera? Gå till
http://pannan.tripod.com/prenumerera.html

Red: anna.lundevall(at)glocalnet.net

Denna gång...

==> Gillar du jobb-igt garn? Då är det ditt!

==> Upprepning i den hårda skolan, lektion 2: Hack

i skivan, när upprepningen inte repar upp sig

==> Restgarnsidéer: Ränderna går aldrig ur --
de stannar hemma och spelar nät-roulette

==> Röj som en rockstjärna: Så ger du garnkorgen
korgen

==> Smussla mindre, pyssla mer!

==> Gen-ialt mönster: Sticka nobelt till festen
10 december

==> Virka för allt vad tygen håller

==> Mössor som ger musarm (grymt och GRATIS!)

==> Sju själ (sic) att värma axlarna

==> Älskade, hatade garn

==> Nästa gång: Skarva en scarf på fem sekunder


Gillar du jobb-igt garn? Då är det ditt!

Garnplågeriet är äntligen över! Snart i alla fall.
Om du kan adoptera några nystan är du räddningen.

De senaste veckorna har jag varit sjuk av oro,
och...

Bokstavligt, tyvärr. Inte för att jag försöker
kvala in till tävlingen Månadens martyr eller
något, men om jag inte hade stickat och virkat
varje sömnlös natt skulle jag ha börjat tugga på
bordsben, burit hattar av frysfolie och skålat med
tegelväggar.

Gissar jag. Jag är visserligen garngalen, men jag
är inte så tokig att jag lägger stickorna på hyllan
för att testa.

Hur som helst, om jag tidigare varit sjuk av oro
fastnade jag verkligen i en malström av missmod när
jag en dag hittade en garnleverans utanför
ytterdörren.

Nej, nej, jag svär: Jag har inte sjungit "hej
tomtegubbar" med en enda vägg.

Alltså, jag såg en kartong full med garn framför
dörren och blev supersänkt. Och det ska firas med
nystregn!

Nej, jag svär så det osar: Förståndet är i
behåll, och kartongen innehåller inte Falkgarns
Tanja eller något annat hatgarn du har tänkt på
(mer om dem senare).

Lådan är rena fiberfesten, ett virrvarr i färger
jag älskar, en storm av stumpar jag betalat för,
återvunnit, rotat fram i reakorgar och lagt på hög
för att frossa i. Massor! Kassar! Pussar! är allt
du vill överösa varje liten garnboll med när ingen
tittar.

Wellpappkartongen är knökad med stick- och
virkfibrer jag tänkt på och längtat efter i över
ett år.

Och nu vill jag inte längre ha det.

Det är garn som hållits som gisslan hos min
blivande före detta arbetsgivare och som drabbats
av Stockholmssyndromet. Du vet, när fångarna knyter
an till gisslantagarna.

Nej, garnet har inget med mitt jobb att göra.
Annat än att varje gång det blev lite
övervärldsligt stressigt köpte jag nytt -- eller
gammalt -- garn som jag smusslade in i skåpet, i
hopp om att kunna dra en repa med virknålen över
lunchen. Åh, vad jag dyrkade mina insmugglade
nystan! Vad som än hände tänkte jag: "Jag har i
alla fall ett skåp fullt med garn som viftar på
svansarna så fort de ser mig!"

Till sist bågnade skåpdörren.

Tips: Det är inte ett gott tecken.

För sedan bågnade jag.

Och när företagsläkaren slutligen sa att det var
hög tid för en närkontakt av den byxångestskapande
sorten för att klippa banden... Ja, då bölade och
velade jag, dag efter dag. Ryckte upp mig. Tog tre
djupa andetag och...

...två koppar espresso, en påse Polly, en timmes
frans-meditation framför senaste ponchon och
avrundade med Lucky Strike-snus innan jag hade
tillräckligt med mod för att skicka iväg ett
tvåradersmejl till den blivande ex-bossen om att
dyrka upp skåpet med mina hemliga älskade och dumpa
innehållet i lämpligt kärl.

Tre veckor tog det. När flyttlådan väl stod framför
dörren behövde jag inte ens öppna den för att förstå
att jag aldrig, aldrig, aldrig skulle kunna göra
något med dessa nystan och härvor.

Du kan säkert göra något urläckert av dem, men inte
jag.

Garnet luktar som min förra arbetsplats. Det har
lierat sig med mina plågoandar via odörer av
kebabluncher, gammalt koffein och ännu unknare
idéer.

Jag vet -- jag inbillar mig. Det har jag i alla
fall testat: vädring, tvätt, lavendelpåse-voodoo.
Stanken sitter i skallen. Mina näshår rullar ihop
sig i fosterställning och skriker.

Fy! Dubbelt fy med extra stark texmex-krydda!

Så, go´a garnvän, jag vill ge garnet till dig. Jag
vill att du ger det den kärlek och omtanke det
saknat under så lång tid.

Kort sagt: Jag lottar ut tossigt mycket jobb-igt
garn, i det här utskicket av [Billigt garn mm].

Vinn jobbigt garn

Första garnvinsten är två stycken nystan med
tillplattad, vinröd akryl (som jag hade tänkt att
virka en skejtarluva av, bland annat).

Andra vinnarpåsen innehåller också två nystan
vinröd akryl, men en tjock variant (som jag hade
tänkt att sticka en huv-halsduk av, bland annat).

Tredje påsen bjuder upp till Tango, två nystan av
Garntjänsts bomull/akryl-blandning i den nyare
mattsvarta sorten (som jag inte alls hade en tanke
bakom; jag är bara besatt av svart).

I den fjärde... Nä. Det är en hemlis. En blå hemlis.

Och tävlingen heter... Månadens mask-martyr.

Just det. Jag har gnällt färdigt -- nu är det din
tur. Vilket garn/stick/virkbekymmer ältar du just
nu? Vilket är ditt största mask-problem precis den
här stunden? Är det...

Tidsnöd? Platsbrist? Oförstående omgivning? Ett
särskilt mönster? En teknik som får hjärnsynapserna
att knastra av förtvivlan? Ett garn du äcklas av?
Att alla läckra gratisbeskrivningar är på japanska,
engelska, tyska, franska och vad de nu talar i de
där nationerna som bara exporterar frimärken och
domännamn? Axelvärk? Garn som är så bångstyriga att
de behöver Nannyjouren?

Kom igen! Tänk att det finns en Oprah Winfrey som
bara ägnar sig åt själen och maskornas mysterier.
Vad skulle du gråta ut om medan Tom Cruise tröstade
dig och sa att han varit i samma sits?

Månadens mask-martyr pågår fram till den 19
oktober.

Mitt största bekymmer nu, när du är lösningen på
vad jag ska göra av det jobb-iga garnet, är...

8 mm-stickor. Eller närmare bestämt att jag inte
kan sticka en "kutu" (ett poncho-alternativ-plagg
som är som en tunna med slängkappa) på 8 mm-stickor
i mer än 10 minutersruscher utan att få svår
musarm.

Ja, jag använder rundsticka. Ja, jag tar pauser
och gör sådan där kontorsgympa och stretchar och
går till naprapat och har på mig en själavärmare
över axlarna. Nej, jag använder inte ens mus.
Ja, jag växlar över till mindre värkande projekt när
det börjar hugga.

Nej, jag ger inte upp. Jag är gnällig, inte tokig.


Upprepning i den hårda skolan, lektion 2: Hack
i skivan, när upprepningen inte repar upp sig

Ålrajt, garnnörd, du vet nu att du får ut betydligt
mindre tröja än du började med när du slaktar något
du hittat på en loppis. Eller i din egen garderob
eller tv-garnkorg.

Men vad gör du när upprepningen inte repar upp sig?

Har du inte råkat ut för det än gör du det snart.
Jag lovar. Det händer. Ofta.

Och jag menar inte att upprepningen tjorvar sig.
Håriga garn och bouclé är lite sega att repa upp.
Du måste dra tråden horisontellt för att få den att
släppa. Du måste lirka lite i hörnen och kanske
ansa med en sprättkniv.

Det handlar inte om det nu.

Nej, det handlar om att garnet knyter sig, låser sig,
fastnar och vägrar repa upp sig något mera.

Garn som knyter sig

Första gången jag råkade ut för det -- det måste
vara en femton år sedan, efter en synnerligen
lyckad räd hos UFF -- fattade jag ingenting. Inte
andra eller tredje heller.

Jag hade gjort precis som man skulle: hittat en
tröja med bra sömmar, sprättat loss halsringningen
och spelat upp tröjan baklänges, långsamt och
försiktigt. Alla virkade eller stickade plagg går
att repa upp, borde gå att repa upp.

Varför fungerade det inte? Våld tycktes inte vara
lösningen, även om det var skönt, för då slets garnet
sönder.

Vad gjorde jag för fel? Var det mig eller garnet
det var fel på? Passade vi inte ihop?

Det var uppenbarligen inget knas på plagget, men
jag var hela tiden tvungen att knyta loss uppreps-
nystanet. Det tog en sådan evinnerlig tid att jag
var beredd att ge upp och istället gå till en
garnaffär för att köpa nytt garn.

Och sedan begrep jag. Jag önskar att jag kunde
säga att insikten slog ned som en blixt från
klar himmel. Jag önskar att jag kunde skryta
med att jag resonerade mig fram till en lösning.

Nej. Jag agerade ur lågt och gement hämndbegär.
Jag ville skada tröjorna, och det var då jag
såg svaret.

Första och andra gången handlade det om enkla,
slätstickade tröjor. Den tredje gången var det en
flätstickad tröja, stickad med två separata trådar
i partier om sexton varv.

Och felet jag gjorde var att...

Du kommer inte att tro mig, för det låter så
vansinnigt självklart och korkat när du hör det.

Motiverad av brinnande hämnd vände jag på
plagget och började repa upp från andra hållet.

Då fungerade det.

Verkligen. Hur nollkollig tror du att jag kände mig?

Jag förutsatte att tröjorna var stickade nedifrån
och upp, när det egentligen var tvärtom.

Så, för att slippa att slå dig för pannan,
hur kan du se från vilket håll du ska börja
slakten? Om det inte finns några tydliga uppläggs-
eller avmasknings-maskor, och när kantmaskorna
inte avslöjar något om hur stickningen barkar?

Det ser du inte.

Du provar. Blir det knutar i hörnen ler du milt,
tar fram den kungliga diplomaten inom dig, vänder
på arbetet och lirkar från andra hållet.

Så enkelt är det, och behåll din inre diplomat ett
ögonblick, för du behöver den i nästa lektion i
upprepningens hårda skola: "Skakad, inte störd".

I lektionen därefter behöver du åkalla din inre
bitch: "Vågar den, vågar du. Banne mig!"


Restgarnsidéer: Ränderna går aldrig ur --
de stannar hemma och spelar nät-roulette

Det här slår både fickpingis och nätpoker:
spela rand-roulette och få sprillans nya,
knasiga idéer om hur du ska spöa skiten
ur din restgarnssamling. Slå den blå och gul
och grön och svart, till fräna halsdukar,
tröjor, halsdukar, grytlappar, snoppvärmare,
luvor, hårband och vad rejält restrandigt
som helst.

Du väljer bara vilka färger ur din trassel-
hög du vill ha -- på ett ungefär, nyanserna
stämmer inte riktigt med din garngrotta --
vilka höjder/bredder du kan tänka dig blanda,
och ut pluttar ett förslag värt att tänka på.
Annars blippar du iväg ett nytt.

Det går betydligt snabbare än den traditionella
metoden att designa ränder, det vill säga att
blunda och chansa.

Skojar bara. Att sno stumpar kring en kartongbit,
menar jag förstås. Både traditionellt och trist.

Nä, Kissmyshadows lilla verktyg är klämmigare,
och till skillnad från nätpoker (fickpingis
har jag på grund av genus-orättvisor ingen personlig
erfarenhet av) ger det vinst varje gång.

Jag har lyckats förlåta och välkomna åter en av
mina trassliga ullgarnspåsar när jag fick
se det här:

Spela rand-roulette

Mums! Den du, som ett par mamelucker! (Till kortkort.)

Och det lilla randverktyget hittar du på
http://www.kissyourshadow.com/stripe_maker.php



Röj som en rockstjärna: Så ger du garnkorgen
korgen

Om ditt kvalförslag till Månadens mask-martyr är
en kombination av platsbrist/oförstående omgivning
kanske
du, precis som jag, behöver en extrem garnkorgs-
makeover.

Nänä, oroa dig inte -- du behöver inte slänga något
garn. Inte nu.

Detta har hänt: En dag -- en helt ordinär,
vardaglig vardag, eller snarare en sjusärdeles bra
dag med fem nya garnprojektsskisser på
vardagsrumsbordet -- vänder sig Husbandet om och
tjoar:

"Garn! Garn! Det är garn överallt!"

Jag tappade förstås hakan. Och jag har inte hittat
den än.

"Garn!" är min replik, inte makens.

"Det är garn överallt!" är mitt nedkylningsmantra,
precis som vissa räknar till tio eller föreställer
sig en rogivande skogsglänta eller att de sprätter
med tårna på stranden.

Garn! Garn! Garn omfamnar, smeker, ger näring.
Inget annat kan lindra så fullständigt som tanken
på garn.

När det gäller mig. Inte maken. På det området är
han ute och cyklar.

Inget lugnar honom som en tio, tjugo mil på
mountainbike.

Så varför hojtade han "garn"? Och vart hade min
haka tagit vägen?

"Garn! Garn här, garn där! Överallt: garn!"

Vi har varit gifta i över elva år, och ändå tog det
mig säkert... flera minuter att förstå att när han
sa "Det är garn överallt!" menade han inte "Jag har
dött och kommit till himmelriket!"

Han lät istället som om han skrek om en medeltids-
demon som bara kunde bekämpas med vitlök, silver-
kulor och kryptonit.

Han var grinig. Varför då? Vad hade de stackars små
oskyldiga garnen gjort honom?

Och då såg jag. Inte min borttappade haka, utan min
tv-garnkorg.

Gu', vad äckligt! Bläääk, blä och trippel-urk!

Din väg genom livet är unik, men får jag vara så
fräck att anta att även du har någon form av tv-
garnkorg?

Inte nödvändigtvis vid tv:n, inte nödvändigtvis en
korg, men något slags kärl, skrymsle eller hörn där
du har dina större pågående projekt, de som är
alldeles för feta för att ha i fickan eller väskan?

Förra året köpte jag just en korg, en dötjusig,
vuxen sak i rotting (45 spänn på Stadsmissionen i
Gröndal), som passade perfekt i facket under
vardagsrumsbordet. Den hade plats för alla stickor,
virknålar, nystmaskinen, måttband och en tre, fyra
större projekt i olika grad av fart och färdighet.
Den var byst med nystan, på ett diskret sätt.

Jag kände mig som en spindel i ett välspunnet nät.

Men nu... Nu var det som att jag var den som skulle
ätas istället för tvärtom.

Min tv-garnsamling hade muterat, svällt, pulserat
och spridit garnmetastaser över hela
vardagsrumsbordet, ja, under, över, kring... Hela
vardagsrummet tycktes ha blivit en garnkorg, och
hur härligt det än låter är det lite läbbigt att
inte kunna spela Yatzee och se på Idol utan att
fastna i en kokong av shetlandsull.

Vår lägenhet är funkis men liten, och fick det
fortsätta skulle jag snart vara tvungen att hugga
fram familjen med en machete.

Så. Dags för en garnkorgs-makeover.

Sådant är jobbigt. Krävande. Det är fullständigt
naturligt att bli känslomässigt bunden till sitt
garn.

Tricket är att tänka som en rockstjärna. Du vet,
sådana du läser om i kvällstidningarna, de där som
kastar ut tv:n från hotellrum, kackar i svitsängen
och demolerar allt som går att slita loss från
väggarna.

Varför gör de på detta viset? Ja, förutom att de
har floder av illegala substanser i sitt blodomlopp
beror det förmodligen på att de inte är hemma hos
sig själva. Ingen kackar i eget bo.

Så, om din tv-garnkorg har tappat kontrollen börjar
du med att se på den med kylig (inte påtänd) blick.

Tänk: "Det här är inte mitt trassel." Tänk: "Vad
som än händer får någon annan reda upp det."

Tro mig, det fungerar. Det, och ett par koppar
starkt kaffe.

Du ska om några sekunder få reda på exakt hur du
rockstjärneröjer ditt eget garnskrymsle, men först
ska du få se -- starkt censurerade -- bilder på hur
situationen såg ut före och efter.

"Före" var egentligen mer katastrofal än så här.
Golvet var täckt med hel- och halvfärdiga prylar,
garn i olika reinkarnationsfaser och lösa
reststumpar. Och vill du få en mer ärlig bild av
hur eländigt det var får du gå till mina auktioner
Tradera, på http://snipurl.com/billigt_garn, där
det mesta av överflödet bjuds ut för 1 spänn+porto.

Före:

Garnkorg - före

Efter:

Garnkorg - efter

Okej. Du behöver:

* ditt garnkatastrofområde.

* en spritpenna, en sådan där som kan skriva på
plast utan att klegga av sig.

* en rulle billiga soppåsar, helst av den
transparenta sorten.

Och viktigast av allt:

* en belöning.

Min belöning var tillåtelse att starta med de fem
nya projekten jag hade skissat upp. Vad som helst
som ger dig en riktig kick är bra. Utom illegala
substanser. Det är aldrig bra, inte ens för rock-
stjärnor.

1. Rulla ut soppåsarna och börja märka soppåsarna
(du kan behöva flera påsar med samma märkning):

A. "Inte mitt bekymmer"

B. "Släng". (Ta det lugnt, det är inte säkert att
du behöver den.)

C. "Återvinn".

D. "Ge bort".

E. "Sälj".

F. "Fixa".

G. "Inte här".

H. "Rock’n’roll!”

2. Ta på dig din dimmiga rockstjärneblick och gå
igenom nystan för nystan, tråd för tråd, projekt
för projekt.

* Ställ dig frågan: Är det här ens mitt?

I min garnkorg fanns dotterns garn, sådant hon
använder för att fingervirka ormar och klistra
kollage av. Det hamnade i påsen "Inte mitt
bekymmer".

* Nästa fråga är jobbig: Behöver jag det här? Vill
jag jobba med det just nu? Är det ett projekt jag
vill avsluta?

Om du svarar nej, fråga dig då om någon annan kan
behöva det. "Ge bort" eller "Sälj". Kan du repa upp
det? "Återvinn". Annars: "Släng".

Känns det tungt? Ingen fara, du får strax din
belöning.

Att sälja garnet på
Tradera eller liknande är ett
utmärkt sätt att sluta vela med ett garn du
inte längre är så där sprillans nyförälskad i.

Om du gör som jag och sätter utropet 1 spänn
på rubbet behöver du inte tänka på vad du ska
sätta för pris heller -- det bestämmer garnets
adoptivföräldrar.

Att ge bort det är ännu bättre, och ger bra
karma. Som Pia tipsar om:

      "Jag sparar på nästan allt, det jag inte kan
       använda ger jag vidare till ett fritids
       där jag bor. Det är väldigt uppskattat."


Förutom fritids/mellanstadie-verksamhet är dagis,
kyrkans barnverksamhet och parklekar med öppna
förskolor bra slussar för alla dina överblivna
pysselstumpar. Barn förtjänar garn!

* Ärligt, nu: Tänker du avsluta/påbörja det här
projektet, men kanske inte just nu? Kanske senare,
när det blir bättre tider och längre kvällar?

I sådana fall, lägg det i påsen "Fixa".

* Har du massor av restgarn, färdiga projekt och
annat som du vill ha kvar och behöver, men som inte
är "aktiva" just nu? Lägg det i påsen "Inte här".
Förvara på ett annat ställe, och låt din tv-
garnkorg vara en fredad zon för dåligt samvete.

* Är det här ett projekt (ett halvfärdigt projekt,
ett nytt nystan som ska bli provlapp, en skiss,
stickor, virknålar och annat du använder) som du
vill ha nära till hands eftersom det fyller dig med
sådan jublande entusiasm att du vill sluta röja och
sätta igång med detsamma? Lägg det i påsen
"Rock’n’roll!”

3. Påsen "Rock’n’roll!” är stommen för din nya
tv-garnkorg. Kanske upptäcker du precis som jag att
din gamla tv-garnkorg inte längre håller måttet.
Fira med att tjacka en ny (min tidskriftskorg
kostade 49.95 på Oskarssons lågprislager, men
Åhléns har liknande för en hundring).

4. De övriga påsarna går du iväg med. "Inte mitt
bekymmer" lämnar du till dess rättmätiga ägare. "Ge
bort" tar du med till dagis/kyrkan/någon
loppisbutik. "Sälj" lägger du ut på
Tradera.
"Återvinn" stoppar du in i din (blivande)
slakthörna. "Släng" går till soporna. "Fixa" lägger
du undan OCH skriver upp på din att göra-lista.
"Inte här" stuvar du undan på något annat ställe.

"Rock'n'roll" lägger du tillbaka i tv-garnkorgen.

5. Njut av din belöning. Och din nya tv-garnkorg.

Och om du är det minsta garngalen, får du en sådan
kick av röjningen att din nya tv-garnkorg efter
femton fräscha, upplyftande minuter ser ut så här:

Garnkorg efter efter

Så vadå? 15 minuter i rampljuset är en bedrift för
en rockstjärna.

---------------------------------------------------

Hittade du något som var säljbart på
Tradera? Några
nystan som var i desperat behov av ett nytt och mer
förstående hem?

Mejla och tipsa om dina nätauktioner!

Och om -- men bara om -- du lyckas få plats för nya
garntrådar i din tv-garnkorg har jag massor av
vardagsrumsutrens på http://snipurl.com/billigt_garn.

Ja, det kommer ännu fler garner, tyvärr. Finfina
grejsingar, verkligen. Men jag behöver det grön-
flammiga, en-trådiga ullgarnet, den mucho macho
militärgröna shetlandsullen, den limegröna ull/
akrylen, den petrolblå superwashen, de tre vita
ullsorterna, den tjocka, rosa ullen, den vackra
ljus/mörklila lammullen och...

Det är fortfarande lite svårt att erkänna --
rockstjärneblick, Anna, rockstjärneblick! -- så jag
säger inget mer. Titta på nätterna mot onsdagarna på
http://snipurl.com/billigt_garn.

Ligger det inte ute redan dyker det snart upp.

Och du kan gissa vad jag använder pengarna och
utrymmet till.

Japp. Mer garn! Jag behöver virka en ny haka.



Smussla mindre, pyssla mer

Den som vill sticka ute måste vara beredd på att
sticka ut, men ibland blir det bara för pinsamt.

När jag halade fram min lite för stora tåg-
stickning på bussen strax efter rusningstid -- ja,
jag var alltså på väg till tåget -- drog jag även
fram fem tamponger, en snusdosa, en karta piller,
sju skrynkliga kvitton och en kletig grunka i
hopkramat kexchokladpapper.

Pinsamt? Visst. Framför allt för att jag tvingades
kräla runt bland de allt annat än hjälpsamma
medpassagerarnas ben och blickar och plocka upp
allt småskrot. Jag fick inte ens möjlighet att
sticka!

--------------- Tips! Tips! Tips! -----------------

Rundstickor regerar vid stickning på allmänna
färdmedel.

Inte bara för att du slipper tappa stickorna på
golvet, eller att du visar hänsyn genom att inte
peta pendelgrannen i sidan med en
jumpersticksplupp.

Utan även för att du snabbt kan trä hela
stickningen över armen eller halsen när en
"olycka" sker och du snabbt behöver händerna fria.
---------------------------------------------------

För att förhindra sådana pinsamheter kan du
tillverka smusselkärl.

I mitt fall var den högsta prioriteten en
tampongtuta, men för dig kanske det är en
pillerplupp, ciggpaketspåse, kondomklämma,
nyckelnypa eller vad det nu är för absolut
nödvändigt du släpar runt i din väska, attachékasse
eller frisörslunga.

Tekniken är densamma för vilket smussel som helst:

* Det du vill gömma gör du fullt synligt, för det
tar bort uppmärksamheten. Hej, det fungerar i varje
amerikansk tv-serie!

Du ska alltså göra en skrikig, iögonfallande
behållare -- då hittar du också själv dina
hemligheter lättare.

Och är du en sådan som alltid glömmer din mobil
eller dina nycklar är det här ett utmärkt tillfälle
att göra strumpor till dem.

-> För att gömma -- och hitta -- mina tamponger
beslutade jag att göra en riktigt röd, riktigt
luden grotta.

* Lägg upp ditt smussel på ett ark rutat papper och
skissa av formerna i tre dimensioner -- du vill ha
både höjd, bredd och djup om det är något knöligt
och bulkigt.

Rita tampongtuta

* Du har nu ett diagram över kärlet du ska skapa.
Välj om du ska sticka, virka, sy eller klegga ihop
det i papier maché, och om du ska snitsa till med
en extra designdetalj.

-> Virkning kände jag för, för då behövde jag inte
göra något masktäthetsprov och räkna, utan bara
lägga virkningen på skissen. Jag bestämde också att
tampongtutan skulle ha en liten öppning för att
mata in och ut tampongerna -- som en sådan där cool
patron-grejsing amerikanska tv-deckare tittar på
strax innan de ska möta skurken som barrikaderat
sig med gisslan på hotellrummet.

Tampongtuta börja virka

* Under tillverkningen jämför du med din skiss och
de verkliga smusselföremålen för att se om du
behöver göra några justeringar.

-> Det röda Cirrus-garnet var mer elastiskt än jag
trodde, så jag minskade dimensionerna för att tutan
skulle krama åt tampongerna.

Tampongtuta nästan färdig virkad

* Prova behållaren i verkligheten.

Virkad tampongtuta

-> Nästa gång jag halade fram min alltför stora
tågstickning ur väskan ploppade förstås
tampongtutan ut. Pinsamt? Nix, ingen tittade, och
det tog bara en halv sekund att plocka upp den, så
jag hann sticka.

Vad har du pysslat för smusselkärl? Mejla och
berätta!

Och du, om du råkar ha tamponger över kan du göra
en övertjusig juldekoration, nämligen tampong-
ängeln!

http://web.dbtech.net/~suncastl/angel.htm

Behöver du smussla undan blöta tygblöjor? För
barn, alltså, inte "tantblöjor" som min son kallar
bindor. Spana då in den här fina ullpåsen med
broderier:



Gen-ialt mönster: sticka nobelt till festen
10 december
 
Äntligen!

O, vad jag gillar den här tiden på året!

Är det inte märkligt att alla mössor, vantar,
halsdukar och tjocktröjor halas fram precis
när alla nobelpristagare ropas ut?

Nåja, för att hylla alla nobla skallar,
varför inte dra fram flätstickorna och
vrida fram en DNA-halsduk? Jajamensan, det här
är nördstickning när den är som nördigast.

http://www.twosheep.com/helix/


Virka för allt vad tygen håller

Lyckliga Nonne har goda grannar -- jo, det har jag
med, men inte på pysselplanet:

      "Klipp trasor av gamla lakan eller andra
       tyger. Virka en rund, häftig badrumsmatta med
       virknål 10. Själv har jag ingen 10:a, men har
       fått låna en 7:a av en snäll granne, så snart
       kanske även min matta blir ett faktum..."

Många mattor har passerat mina valkiga fingrar -- och
några har jag faktiskt auktionerat bort på en annan
sajt än den jag litar på nu (
Tradera).

Det är så underbart att tillverka något av noll
materialkostnad (gamla trasor) och sedan få en
timlön på... eh, 27 spänn. Okej, mindre underbart.
Men god karma, och avdragsgillt i det allmänna
välbefinnandet.

Hur som helst, för dig som liksom Nonne vill virka
(eller sticka) av gammal lump har jag några
schyrrebyrre gott-och-blandat-råd:

* Ju större virknål (eller stickor) desto bättre.

* Rivet är rustikt, men klippt är snyggare. Att
klippa remsor kan kännas träligt, men på
flerfärgade tyger är det smakligare utan trådändar
som fnasar. Det ser bara dammigt och urkigt ut.

* Snedremsor! Ja, vill du verkligen lägga ned lite
tid och omsorg på förarbetet ska du klippa
snedremsor, och sy ihop skarvarna och dessutom
använda en sådan där liten metallmanick som kallas
snedslåare (som viker in kanterna åt dig).

Snedremsor är elastiska, till skillnad från remsor
rivna/klippta på trådraken. Det ger också ett
bättre och mindre bubbligt resultat om du virkar
runda mattor.

-------------- Tips! Tips! Tips! -----------------

Om du har löjligt mycket snedremsor i dina gömmor
finns det en hel del fräckt och oväntat pyssel du
kan göra. Varför inte limma ihop en stad, eller
snurra ihop en tomte? Nej, jag skojar inte.

Titta här:

http://www.wrights.com/class/btv/class_btv.htm

---------------------------------------------------

* T-shirtar blir fantastiska remsor -- elastiska,
mjuka, korvar ihop sig till runda trådar.

Och du, nästan varenda kotte du känner har gamla t-
shirts de skulle älska att bli av med. Fråga kottarna
du känner, för du behöver fler än du tror. En (1)
t-shirt blir knappt en grytlapp, om den inte är i
storlek XL. Fråga *särskilt* XL-kottarna.

Det lönar sig INTE att köpa begagnade t-shirts.

* Det absolut pysselvänligaste tyget, både för
stickning och virkning av remsor, är fleece.

Japp, det är gör-det-själv-pälsgarn när det är som
ludnast. Om du har en stor stuvbit eller en gammal
pläd över klipper du underbart småhåriga och elastiska
remsor av det, och det går att göra dem så tunna
att även mer normala storlekar på stickorna och
virknålarna passar.

Tyvärr är det ingen bra idé att göra just
badrumsmattor av fleeceremsor, där vill du ha något
som suger upp vätan.

* Halkskydd är ett måste till handgjorda mattor, i
vilket material du än gjort dem, om du inte vill
att dina goda grannar ska glida och slå i
bakhuvudet när de kommer på oväntat besök för att
få tillbaka sin utlånade virknål.

Halkskydd finns att köpa i lösa "ark" i
möbel/mattaffärer/varuhus/en del färghandlare.

* Det är så vansinnigt skoj -- men lite tungt --
att virka och sticka av remsor att du lätt
överanstränger dig och felbelastar armar, axlar och
händer.

Jag skojar inte; fråga min naprapat.

Hitta på en ramsa för dina remsor, så att du till
exempel tar en axelpaus vartannat varv.

* Om du inte vill riva/klippa själv finns det
mattremsor att köpa i vävbutiker -- och hur mycket
som helst i tidningarnas radannonser (det tycks som
att vävning är en hobby som många ger upp; av samma
anledning är också motionsredskap något du alltid
hittar billigt begagnat). I vävbutiker finns också
väldigt mattvirkvänliga stränggarn...

... och ytterligare en god anledning att gå till
(i verkligheten eller på nätet) en vävbutik har Ann:

     "Det blev snygga virkade väskor av överblivet
      varpgarn."



Mössor som ger musarm (grymt och GRATIS!)

Fy, vad jag har blippat i programmet Wild things,
som är alldeles gratis, alldeles pc-anpassat (sorry,
MacLovers).

Fy, vad jag är lycklig! Att jag inte skäms, när det
finns människor som inte har mat för dagen. Vem
tror jag att jag är som designar mössor, väskor,
caper, tofflor, förkläden och ponchos när personer
svälter?!

Okej, det går inte att käka pappersmönstrena som
Wild things spottar ut, men det blir finfina
presenter till dig själv och dina vänner som liksom
du "har allt", inklusive ett överfyllt kylskåp.

"Wild things" är ett designprogram som ritar ut
mönster som du kan sy efter -- eller använda som
diagram till din stickning/virkning -- och använda
som broderimall.

Wild things dataprogram

Det är rent beroendeframkallade -- fråga min naprapat
och tipsa en rockstjärna -- och du kommer att få
så många idéer att du glömmer att käka lunch.

Sa jag att det var gratis? Det är också anpassat
för både tum och centimeter, så du slipper mini-
räknaren.

Gå till:

http://www.wildginger.com/

Och förresten: Det är fortfarande gratis!


Sju själ (sic) att värma axlarna

Själavärmare stammar från en tid då folk inte
slet framför datorer (och före naprapater och
rockstjärnor). Men de är så mycket smartare,
mer praktiska och va-va-voom-snyggare nu.

Det lyfter nästan alla outfits du har i
garderoben, och är så bra mot musarm (även på
krogen, som blivit attans dragig nu när rökarna måste
springa ut med sina ciggpaketspåsar som de
låtsas är tampongtutor).

Här är listan över de sju själavärmare som
finns på min att-göra-lista just nu -- och efter-
som de finns på min agenda betyder det också
att de är lätta att anpassa till ditt garn,
din masktäthet, dina bisarra infall:

1. Millan tipsar om Knitty, som alltid får det
allt klia i hennes fingrar.

Lacey är en modell som du gör hur lätt eller
komplicerad som helst, och du kan använda skissen
även för en virkad själavärmare:

http://www.knitty.com/ISSUEfall05/PATTlacey.html

2. Cleaves är egentligen bara ärmar med en
halsremsa, men du kan ha den över nacken, lite
så där (och brittiska Sandra körde en liknande
modell förra vintern, så det är fashionista
upphöjt till tre):

http://knitty.com/ISSUEspring05/PATTcleaves.html

3. Shimmer är min favvis:

http://www.knitty.com/ISSUEwinter03/PATTshimmer.html

4. ... och det är också den här virkade, enkla

www.craftyarncouncil.com/projects/mar99_crochet.html

5. Vill du ha en liten kofta snarare än en
axelvärmare är den här knytisen mums:

http://garnstudio.com/

6. ... och den här är mer traditionell:

http://garnstudio.com/

7. Men den roligaste jag vet är den så
kallade "wrap artist" från Lion Brand. Den
är gjort som en absurd jättemössa med hål för
kaninöron, och sedan ärmar till det. Och nu
när jag fått ett så härligt hårigt öglegarn
från Kristallklara (tack, tack, underbara du!)
kommer jag att ha minst tre stycken i garderoben.

freeknittingpatterns.lionbrand.com/patterns/kbcl-shrug.html

Du kan också göra den utan ärmar och knytsjal,
och fästa den med en brosch eller en punkig
jättesäkerhetsnål.

själavärmare


Du hittar fler själavärmare och boleros på:

http://www.lionbrand.com/boleroIndex.html


Älskade, hatade garn

Är ni för underbara garnälskare, eller vadå!

Bara två personer erkände att det fanns garn
de också hatade, och båda får garn!

Kom igen nu, avslöja vilka garn du inte älskar
över allt annat -- du kan vinna i Månadens mask-
martyr-tävling.

Ingela, http://ingelas.blogspot.com, har ett
varningens ord för dig som handlar garn i sådana
där, vahetere, garnaffärer:

     "Jag gick i våras till en lokal garnaffär på
      jakt efter ett grönt ostickigt garn till en
      poncho till min 5-åriga dotter. Jag som nästan
      aldrig köper garn till ordinarie pris tänkte
      lyxa till det och göra just det, men ack vad
      jag bedrog mig.

      Ägarinnan rekommenderade Korall av Marks&Kattens.
      Det kändes mjukt och fluffigt och jag köpte
      5 nystan.

      När jag sen skulle börja sticka visade garnet
      sin rätta karaktär. Det luddar och efter några
      varv rätstickning såg det jag stickat ut som
      om det var en rätstickad gammal sliten luddig
      disktrasa.

      Nåväl, jag stickade klart den och tror ni
      dottern har använt den? En gång! Så stor
      varningssignal för Korall från Marks&Kattens."

Åh, åh! Måste bara få flika in att Dream från Marks&
Kattens -- det enda ordinarieprisgarn jag köpt på
eh... fem år, också suger fett. Noppar stort, snarare.
Det "kakar" sig, som klumpande mascara, bara du
tittar på det. Eftersom tröjan jag stickade i det
ändå är rätt snygg (på avstånd), och eftersom det
kostade hela min dåvarande klädbudget (inte garn-
budget; se i arkivet hur du får mer stålar för
garn genom att tvätta pengarna) envisas jag med
att rykta innan jag bär den. Usch.

Inger har två hatobjekt:

     "De värsta garner jag vet är (förutom hårda
      ullgarner som skaver hål på fingrarna)
      effektgarner, jättetunn tråd med jättetjocka
      'pluppar'. Jag har aldrig kommit på hur man
      ska använda dom (förutom till jättetjocka
      stickor, men då försvinner effekten, tycker jag)."

Åh, åh! Måste bara flika in att jag... inte hatar,
men ogillar starkt, *tunna* bandgarn. En del
bandgarn i 100 procent plast måste nämligen stickas
med plaststickor -- en del effektgarner också,
de måste liksom "fastna" på stickorna för att
det ska bli bra -- och det finns inga rundstickor
med plastspröt i små storlekar. Jag vägrar att
använda jumperstickor.


>> Dags vika linningen dubbel och kantsticka den
hela vägen runt. Nu när jag är på benen igen har
jag ringat in den 20 oktober till nästa utskick,
då det bland annat blir strumpor av stumpar,
hård slöjd utan stickor i fingrarna, och framför
allt: Skarva en scarf på fem sekunder!

Detta nyhetsbrev är (c) 2005 Anna Lundevall,
och du får så gärna vidarebefordra det till
en pysselpolare. För fler gratis virk- och
stickbeskrivningar och spartips, se
http://pannan.tripod.com.

>> Och du: kom ihåg att bomba mig med dina
pysseltips och -länkar, va?


Tipsa en pysselpolare!



GOT CLUTTER?!? Clearing out clutter is the most important and powerful way to dramatically improve the feng shui of your home. Stephanie Roberts' "CLUTTER-FREE FOREVER!" Home Coaching Program provides all the insight, motivation, and step-by-step guidance you need in an in-depth ebook and 6 weekly lessons. To find out more, click here.