|
[Billigt garn mm]
** 18 november 2004 **
Snåltips och knåp
var 14:e dag,
för dig som är galen i garn
Börja/sluta prenumerera?
Gå till https://pannan.tripod.com/prenumerera.html
Red: anna.lundevall(at)glocalnet.net
==> O, shit va' vitt! Det är inte snön som faller,
det är Pannans ull-ludd
==> Nybörjarråd
från en stickcyniker
==> Fuga-festen fortsätter
==> Chockerande bildspecial!
Tröjan på Tvätterskevägen
berättar: "Mitt liv blir aldrig mer detsamma"
==> Restgarnsidéer:
Sticka en tatuering
==> Nästa gång: Nallen kräver en strumpa
O, shit va' vitt! Det är inte snön som faller,
det är Pannans ull-ludd
|
Tre fjärdedelar av familjen var uppe när snön
började vräka ned i stora sjok natten mellan onsdag och torsdag.
Även inne i lägenhetsvärmen suddas konturerna ut
av vita flagor. Det är ludd från det sportiga
ullgarnet som Vartofta
garn levererade för två
veckor sedan.
Du, minnesgoda läsare...
Å, vad jag älskar den frasen. "Minnesgoda läsare".
Den används alldeles för sällan nuförtiden. Utom i
ironiska sammanhang. Nu heter det istället: Som
Aftonbladet tidigare kunde avslöja har Britney
Spears och Paris Hilton stämt sin plastikkirurg...
Nåja. Detta om detta. (Ytterligare en fras som
används alldeles för sällan!)
Du, minnesgoda läsare, vet att jag i förra
utskicket sjönk ner i självhjälpsträsket för att
försöka odla min kreativitet. Det gick inget
vidare.
Som [Billigt garn mm] tidigare kunde avslöja
tog
jag istället en garnsort som jag aldrig frivilligt
skulle köpa -- det vita ullgarnet -- och beslutade
att göra något lagom klädsamt av det, trots att
jag inte är en brud som brukar bära vitt.
Efter intensiv brainstorming -- det vill säga, jag
tog fram alla gamla mönstertidningar jag kunde
hitta, eftersom skallen var helt utblåst --
började jag sticka en "skidhuva" i flätstickning.
Inte riktigt en mössa, inte riktigt en fuskolle,
inte riktigt en mini-poncho. En lös-huva, liksom.
Själva beskrivningen är jag tvungen att räkna om
(eftersom min masktäthet inte har någon som helst
anknytning till den som står i "Men's and Women's
Hand Knit Winter Sport Fashions" från 1957) och
stajla till (eftersom min huvud- och ansiktsform
mest liknar jäsdeg i en uppochnedvänd skål).
Så. Gammal design + knasigt garn + eget handlag =
något efter egen skalle. Kanske mer bokstavligt
än bildligt.
Det enda problemet är att skidluvan bara passar
som tv-stickning och inte som dator-/
pendelstickning. Det luddar för mycket och
jag har aldrig i mitt liv ägt en flätsticka.
Det är säkert.
Jag gör flätor antingen genom att lyfta maskorna
fram och tillbaka på två stickor (egentligen bara
ändarna på rundstickan, för jag äger inga
jumperstickor heller). Eller genom att använda en
lös strumpsticka. Det går så fint så. Utom just
när jag stickar på bussen.
Tre strumpstickor hann trilla ned på buss- och
tunnelbanegolvet och ut i Stockholmsevigheten
innan jag lärde mig läxan.
Detta om detta.
Halva huvan är klar, här tillsammans med sin förebild.
| Nybörjarråd från en stickcyniker |
Min kära lilla
mamma, av alla människor, besökte
Syfestivalen i Sollentuna och upplevde tydligen
att allt pyssel var som en lasso av mys, som
snärjde henne, höll henne kvar.
Hon har bestämt sig för att sticka en halsduk.
Hon har bestämt sig för att börja sticka, bara så
där.
Hon!
Sådant måste förstås uppmuntras. Stickandet,
alltså. Vad och om det blir något är mindre
viktigt, även om mamma fortfarande tror att det är
poängen.
Och när hon kom till mig för att be om råd var det
som i en dröm eller ett feberrus.
"Vad ska jag ha för garn?" -- Vad du vill, bara det
är varmt och skönt.
"Hur mycket?" -- Om det är tjockt, mer än du tror.
"Vad ska jag ha för stickor?" -- Några som passar
till garnet.
"Vad är helpatent?" -- NEEEEJ!
Ja, ursäkta. Inget fel på helpatent. Underbart
sticksätt. Töjigt och varmt. Men aldrig att jag
skulle rekommendera helpatentstickning till en
nybörjare som vill göra en halsduk, inte ens någon
som till skillnad från min mor klarar av att läsa
en stickbeskrivning eller lyda instruktioner.
Jag skulle vara tveksam även till rätstickning.
Faktiskt.
Å voffor det, då? Tackar som frågar. En falsk
nybörjare (hon tvingades lära sig sticka i skolan)
som min mamma behöver se snabbt resultat, där
varje maska och varv är ett rejält kliv på vägen.
På 80-talet, när "alla" -- inklusive moderskapet
-- stickade, övergav hon fler tröjor än hon hann
påbörja. Och jag fick bli fosterförälder åt
garnerna.
Att harva fram och tillbaka i helpatent eller
något annat sticksätt som inte genast skjuter i
höjden... nä.
Till lilla mamma rekommenderade jag enkel moss-
stickning eller en förskjuten resår -- för att
halsduken inte skulle dra ihop sig för mycket på
bredden. För då skulle det också bli en
besvikelse.
Och jag skulle väl få omhänderta garnet igen.
Vänta nu, mamma -- halsduk i helpatent är en
underbar idé!
--------------- Tips! Tips! Tips! ----------------
Ett av de bättre sätten att uppmuntra någon att
inte bara börja utan att FORTSÄTTA att sticka och
virka är att arrangera ett privat litet stickkafé.
Stäm träff i fikarummet på jobbet eller ute på
lunchen. Så lyckades jag få en fd jobbarkompis att
bli stickoman. Hon ville att jag skulle göra
torgvantar åt henne och det slutade med att hon
ägnade solsemestern åt att sprätta med tårna i
sanden samtidigt som hon stickade en... halsduk.
---------------------------------------------------
Det är kalas
varje vecka! Att packa och skicka
iväg auktionsfynd till glada "vinnare" (köpare som
vunnit budgivningen) är minst lika roligt som att
själv få paket.
Har du ännu inte provat att köpa och sälja på
nätauktion -- gör det.
Och passa på att tanka hem en av de bästa
handböckerna för auktionsköpare och -säljare. Den
heter Make my netauctions sell och är alldeles
gratis, i zippat pdf-format. En och en halv meg,
ungefär.
Du hittar den på:
https://pannan.tripod.com/auktion/mynas-masters.zip
Och mina garnfynd hittar du på Tradera, på
snabblänken http://snipurl.com/billigt_garn där
just billigt garn och lite annat mer eller mindre
pysselrelaterat jox klubbas varje onsdag
kväll/natt.
Nu på onsdag, den 24 november, hittar du till
exempel fyra virknålar till utropspriset 4
kr/styck. En 7 mm, en 6 mm, en 5 1/2 mm och en 3
mm i olika längder och av olika fabrikat.
Du kan också fynda en härlig bomullsgarn-härva, så
kallad sportbomull (som ljusvekegarn, bara lite
tunnare) för utropspriset 1 kr. Och inget
reservationspris -- det innebär att om ingen annan
lägger något bud får du den för just en spänn
(plus porto).
Det pistagegröna garnet jag skrev om i förra
utskicket måste också bort. Det är av kanonfin
kvalitet -- även lämpligt till maskinstickning! --
men färgen är inget som passar i Pannans påse.
Utropet för 10 nystan är 10 kr, 1 krona per
nystan.
Det mohairhåriga
akryl/polyamidgarnet i klar-
blått och grönt har jag försökt bli av med
förut, och tänkte skänka det till dagis. Men
små fingrar och festligt ludna garner är ingen
bra kombination. Dagis fick fem nystan äckligt
billig akryl istället, och behöver du ett relativt
tunt, ludet restgarn -- kanske till en sjal?--
har du återigen chansen.
De här auktionerna
avslutas alltså den 24
november. Lägg ett bud som passar din budget på
http://snipurl.com/billigt_garn.
Förra veckan försvann de lättstickade, populära
Fuga-garnerna i ett (snudd på) budgivningskrig.
Så till nästnästa onsdag, den 1 december, kommer
jag att lägga ut ännu fler Fuga, troligtvis i
samma nyanser som förr. Alltså mörkblå och blå
raggsocks-look i akryl/viskos.
Indigo-färgat
ullgarn var också en hit. Jag ska
se om jag kan skrämma fram något mer av liknande
kvalitet. Kanske går det, kanske inte.
Du kommer också
att kunna fynda en fin, klassisk
sy och sticka-bok för barn (en storsäljare på
secondhand-marknaden) som jag har i dubblett.
Sockreceptet i den är en livräddare när du
inte riktigt vet hur stora fötter mottagarbarnet
har.
Du kan då även hitta en mönsterbok till en
kostym-docka, alltså en tygdocka med vahetere,
periodkläder? Heter det så? Den är i alla fall
på tok för stilig och proper för att platsa i
gosedjurssamlingen.
Men dessa fynd kan du INTE hitta på
http://snipurl.com/billigt_garn. Inte än.
De lägger jag ut först på fredag eller i helgen,
för att göra det lite mer spännande.
Närå. Det beror på att jag försöker bota min
musarm och har begränsat tiden framför datorn till
en halvtimme i stöten. Plus en timme hos naprapaten.
Vad säljer du
för pyssligt på nätauktioner?
Mejla och tipsa oss andra!
Och vad gör jag
med pengarna jag får in på
garnauktionerna? Köper mer garn, förstås! Förra
veckan fyndade jag 2,6 kilo denimgarn,
shetlandsull, rosa fluff med olikfärgade
"popcorn", blå strukturspunnen akryl och glansig
flamfärgad bomull i djuplila och turkos. Pris: 210
kr, eller cirka 8 kronor per hekto.
Hur är detta möjligt? Ja, jag köpte så klart
inte "garn" utan tröjor och koftor på en räd till
Emmaus, Myrorna och Kupan på Södermalm
i Stockholm.
Nu ska de sprättas och repas upp, härvas och
tvättas. Mängden användbart garn kanske inte blir
mer än totalt 2,4 kilo, men det är fullt
tillräckligt. Mer än tillräckligt.
Och apropå härva och tvätta, det har blivit dags
för det nu, i den lilla tröjslaktarskolan.
Chockerande bildspecial!
Tröjan på Tvätterskevägen berättar:
"Mitt liv blir aldrig mer detsamma" |
Dags att fortsätta
och nästan avsluta -- säg något
gott som inte varar lite, lite för länge --
återvinningsäventyret där du slaktar en gammal
tröja för att komma åt garnet. (Se arkivet.)
Snart får du se hela processen i bild, direkt från
mitt vardagsrum och badrum. Eller direkt och direkt,
bilderna är flera månader gamla enligt min hand-
dators auto-magiska datummärkning.
Du har nu styckat och repat upp en tröja. Känner
du dig stolt och nöjd? Eller begråter du
ödeläggelsen?
Säger bara en sak: Du är bara halvvägs.
Du har inte längre något plagg; bara lösa
nystan av något som liknar äggnudlar. Hur får du
bort krullet?
Vänta nu! Måste du avkrulla garnet för att sticka
och virka med det?
I de flesta fall: Ja. Annars kommer det att se ut
som att du har suttit och stickat i
passagerarsätet i en gammal Volvo PV på
grusvägarna vid Kisa (been there, done that).
Varje maska blir ojämn på det mest
flumsvampsmässiga sätt du kan tänka dig.
Nej, det är bäst att ge det återvunna garnet en så
god rakpermanent som möjligt.
Apropå permanent: en del garner (särskilt de som
har tvättats i för hög temperatur) förblir vågiga
oavsett vilken voodoo du utövar på dem. Du får
leva med det. Vågor försvinner oftast när du
stickar/virkar, till skillnad från krull.
Äggnudelskrull på ditt återvunna garn slätas ut
genom en skön kombination av väta, naturlagar och
en soppskål.
Du härvar garnet, tvättar det i ljummet vatten
(alternativt ångar det) och hängtorkar det med en
liten tyngd, fluffar härvan regelbundet och efter
en natt har du garn som är som nytt.
Soppskålen, då? Den kan du ha för att lägga dina
nystan i medan du härvar, så att de inte hoppar
och far.
Det finns en avkrullningsmetod som skippar
harvandet, härvandet, menar jag. Då sveper du
garnet runt en plasthink och lägger en fuktig
handduk runt. När handduken är torr ska garnet
vara slätt, enligt hinkbejakarna.
Jag hejar på härvor.
Du kan härva genom att till exempel sno garnet
över en fåtöljrygg, över armbågen och handen,
eller allra helst på ett härvträ. Om du spinner
kanske du redan har ett, annars kan det vara lönt
att plöja ned lite av din garnbudget i en ”niddy
noddy” (så kallas de på engelska) om du tänker
återvinna stora mängder garn.
Mitt trä kommer från Gudruns ullbod,
http://www.gudrunsullbod.com/.
När du härvar upptäcker du varför det var ett
smart drag att inte göra för stora nystan.
Monsterhärvor går inte att tygla och tämja.
Knyt löst runt garnet med något färg- och
tvättäkta restgarn på flera ställen. Då kan du
tvätta härvan och vispa runt den lite lagom utan
att garnet trasslar sig.
Tvättvattnet bör vara ljummet, MÅSTE vara det om
det är ull som inte är superwash-behandlat.
När du först lägger härvan i vattnet uppstår magi.
Garnet sväller, krullet rätar ut sig som pälsen
på en regnvåt vovve. Efter sköljning och upphängning
(vrid inte ur! låt en frottéhandduk suga upp
den värsta vätan) med en liten tyngd, som en
galge, sker det slutgiltiga förvandlingstricket:
garnet rätar banne mig ut sig!
Allra bäst blir det om du med någorlunda
regelbundenhet hänger om och skakar härvan
medan det torkar.
Men ångningen, då? Vart pyste den iväg?
Ja, det är ett gammalt trick. Betydligt äldre än
plasthinkar. Istället för att tvätta ullhärvor går
det att ånga dem, antingen över en kastrull med
kokande vatten, eller genom att hänga upp dem i
badrummet efter en varm dusch (av dig, inte härvan).
Garnet rätar banne mig ut sig då med!
Här kommer det chockerande bildbeviset. "Offret"
är litet och oskyldigt och bomullsmjukt. Klicka på pluttbilderna
för att läsa kommentarerna.
Och hur läskigt var det? I nästa utskick blir
det rena skrämselhickan. Då får du lära dig hur
du sparar på garn genom att helt enkelt strunta
i att köpa det. Nej, det handlar inte om garnfasta
eller en vit garnmånad, mer om rollfiguren
Gil Grissom i tv-serien CSI.
Nu tror du att jag skojar igen.
| Restgarnsidéer: Sticka en tatuering |
Ibland räcker garnet
inte till en hel tröja, utan
det måste drygas ut på något sätt. Ränder är
det
vanligaste. Olikfärgade muddar kommer god tvåa.
Ärmar i en helt annan nyans får ta bronset, men
mitt favorit-garnutdrygartips har ännu inte nått
medaljstatus.
Vad det är? Intarsia-stickning.
Alltså när du "fäller
in" ett motiv i tröjan, eventuellt med komplettering
av maskstygn på de småttiga partierna.
Barnen har fått fler
motiv-tröjor än jag orkar
hålla räkningen på. Det är dags för mamman att
få en intarsia-tröja!
Vilket motiv? Självklart
en tatuering! En sådan
där "tribal tattoo" som fungerar ungefär som en
läderjacka, det vill säga: Vi är alla rädda, men
personer i läder (eller tribal-tatueringar) ser inte
ut att vara det.
Men jag skulle aldrig våga
mig på en riktig tatuering.
Min smärttröskel är alldeles för låg. En stickad
"tribal"
känns helt rätt. Går det att virka intimsmycken också?
Den här stickade tatueringen
gjorde jag på någorlunda
fri hand efter ett original i en tatueringsexempel-fil.
Eftersom jag både är sparsam och Mac-ägare använde jag
sharewareprogrammet Color-Knit.
Tatueringen är 59
maskor bred och 101 varv högt.
Masktätheten är inte så mycket att jiddra om,
eftersom det knappast är ett föreställande motiv.
>> Nu är det slutfluffat för denna gång.
Vi ses igen om två veckor och då hör du
att din nalle vill, måste, rynka mellan
brynen och foten i golvet, ha en strumpa.
Bara en. Eller en tre, fyra stycken. Detta
nyhetsbrev är (c) 2004 Anna Lundevall,
men du får gärna vidarebefordra det
till en vän, så länge du inte snurrar på
innehållet. Okidoki? För fler gratis virk-
och stickbeskrivningar och spartips, se
http://pannan.tripod.com.
>> Och du: kom ihåg
att mejla dina pysseltips
och -länkar, va?
Tipsa
en pysselpolare!
|
